Skillnader mellan man och kvinna i förhållande

Men det kan vara intressant att veta vad som skiljer män och kvinnor åt, förutom det mest uppenbara. Innan puberteten är de fysiska skillnaderna mellan könen små, förutom genitalierna. Det är skillnader i hormoner som får män och kvinnor att bli olika. Testosteron är det manliga könshormonet, och östrogen det kvinnliga. Förhållande . Förhållande är ett ord som ger bilder av barn och förälder, arbetare och chef, pojke och tjej och andra par framför våra ögon.Men i samband med denna artikel kommer förhållandet mellan en man och en kvinna att diskuteras. Förhållande är en term som indikerar att två personer är lite mer än bara vänner. Öppet förhållande vs förhållande . Vi vet alla vilka relationer och deras betydelse i våra liv. Det har varit mycket prat om öppna förhållanden i sen tid. Många tycker att det är svårt att finna skillnader mellan förhållande och öppet förhållande, för det mesta eftersom de inte kan förstå begreppet öppet förhållande. Endast att vi är skapta olika – och därför dessutom svarar olika kring så väl dieter som förbränningsinriktade träningsmoment. En av våra könsmässiga skillnader är att män tenderar lagra fett ”inuti” kroppen medan kvinnornas överflöd enklare hamnar mellan deras muskler och hud. ”Vi återhämtar oss olika snabbt” mellan kvinnors och mäns löner samt mellan attityderna kring lön. Resultatet visade att attityderna kring om kön bör vara avgörande vid lönesättning inte skiljer sig mellan män och kvinnor samtidigt som det finns skillnader i mäns och kvinnors genomsnittliga månadslöner. Även om man och kvinna är överens om att vi ingår i samma art, och vi kan anse att det är mer som förenar oss än vad som skiljer oss, kommer vi att fokusera på vad som skiljer oss, vilket inte är litet. Det här är 7 stora skillnader mellan män och kvinnor som vi har syntetiserat här, bland många andra ... Det är stora skillnader mellan män och kvinnor när det handlar om sex. Och många kvinnor har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det visar en stor undersökning från Folkhälsomyndigheten. Vi lever fortfarande i efterdyningarna av andra världskrigets rasism. På grund av detta så ska alla biologiska skillnader döljas, även de mellan man och kvinna. I tron att vi alla är identiska och fullständigt demokratiska så har vi istället infört fantasi stoff som jämställdhet och genustrams. Man är helt enkelt inställd på att som kvinna vara sämre på vissa saker. – Jag har haft svårt att hitta skillnader i hjärnan, säger hon. ... att de skiljer sig mer än man trott mellan ... Finns det skillnader i intelligens mellan män och kvinnor? ... För att kunna se om man och kvinna skiljer sig åt eller inte, är det först och främst nödvändigt att komma ihåg vad vi talar om exakt när vi använder ordet 'intelligens'. ... Det är därför som forskarna som korsar information i förhållande till skillnaden mellan män ...

Stockholm läser 2019: "För Lydia" (Bokcirkel ^^)

2019.03.18 14:05 demagoogle Stockholm läser 2019: "För Lydia" (Bokcirkel ^^)

Årets bok i "Stockholm läser" är För Lydia av Gun-Britt Sandström. Det är en massa bokcirklar och föreläsningar ute på stan, men vi kan ju köra en här också med studiecirkelfrågorna från pocketboken:
1. För Lydia (1973) är en parafras på Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912). I Den allvarsamma leken skildras Arvids och Lydias relation ur Arvids perspektiv och läsaren får inte många ledtrådar till hur Lydia resonerar och fattar beslut. I För Lydia är perspektivet det motsatta. Är det möjligt att förstå Arvid, trots att vi sällan får läsa hans tankar?
Ja, vi får ju också fri tillgång till allt som Lydia tänker om Arvids beteende, alltså alla olika möjliga anledningar till hans agerande. Jag tror också att folk kan foga in sina egna erfarenheter av korta bekantskaper eller dejter, t.ex. hur Lydia blir ghostad. Han är ju också rätt typiskt manlig i sina reaktioner gentemot Lydia – till skillnad från Tures gladlynta stil och Markus stoiska uppenbarelse.
2. Handlingen i För Lydia är förlagd till en period mellan sent 1950-tal och tidigt 1970-tal. Vad får tidsmarkörerna i form av världshändelser och referenser till litteratur, musik, film och så vidare för funktion? Märker vi att värderingarna förändras under den här tiden? De politiska strömningarna under 1960-talet får stort utrymme. Vad har de för roll i berättelsen?
FNL-rörelse, Kennedymord och invasionen av Tjeckoslovakien händer lite i bakgrunden för Lydia, som inte själv är engagerad. Men det blir någon sorts växelverkan mellan händelserna i hennes privatliv och det som händer på världsscenen. Och diskussionerna blir flera, men det är ju också för att hon flyttar till Stockholm och får mer anledning att prata om sånt. 1968-vänstern nedgång illustreras med ett internt slagsmål på en demonstration, strax därefter kommer det stora uppbrottet med Arvid.
3. Hur skildras Stockholm? Vilken bild får vi av stadens centrala delar, som Hamngatan och Sergels Torg? Området kring Johannes kyrka? Södermalm? Kungsholmen? Vilka människor finns i gatubilden? Är staden annorlunda i idag?
Alltså det känns inte igen så mycket, och känns ibland lite kallt. Jag har inte ett så nära förhållande med innerstadsstockholm. Men skulle gärna vilja veta mer om ställen som Konditori Aniara.
4. Persongalleriet i Den allvarsamma leken och För Lydia är i stort sett detsamma, men personernas egenskaper och funktion har i För Lydia bytts ut. Förutom Lydia och Arvid lär vi bland andra känna Lydias väninna, make och dotter. I bakgrunden finns till exempel hennes far och bröder, Arvids familj och några av hans kollegor. Är det möjligt att stå på någons eller någras sida? Väcker några personer mer sympati än andra?
Jag känner ändå med Lydia, och hennes försök att bli lycklig. Hennes dotter Marianne också som hamnar i käm. Och kanske Kaj ändå, i all sin utsatthet.
5. Varför gifter sig Lydia? Hur ser hennes resonemang ut inför, under och efter äktenskapet?
Lydia vill vara trygg. Kanske hade hon helst velat vara det med Arvid, men när det inte känns tillgängligt så har Markus tagit en självklart plats vid hennes sida och utgör ett gott parti, även om hon inte är kär. Hon vill vara en god hustru, men känner sig alltmer inlåst i sitt val – och att hon har en dotter gör det svårare att tänka på att bryta upp. Var livet inte mer än så här, frågade hon sig och anser väl att hon måste försöka ta möjligheten till att leva i frihet också. Efteråt så får Stjärnvik ändå representera något tryggt, något i stil med föräldrahemmet? Samtidigt är Runmarö en metafor för Arvid – den ursprungliga förälskelsen.
6. Ester berättar om en artikel om kärleksmyten, en passion ”som man bara har att underkasta sig – så att man befrias från ansvaret för sina egna handlingar och slipper att själv göra sitt liv meningsfullt”. Är det den myten Lydia har gått på?
Myten är kanske en förlängning av en patriarkal bild av hustrun som bihang till mannen. I tiden som skildras försöker människor utmana detta, men de är ju mer ett samhällssystem än något en enskild individ ”går på” eller ej.
7. Lydia förvirras av att hennes män reagerar så olika på att inte vara hennes enda älskare. Hon konstaterar att otrohet bestraffades förr i tiden, men nu ”fanns det ingen annan dom att hålla sig till än sin egen”. Handlar romanen i förlängningen om att var och en skriver sina egna moraliska lagar?
Kanske är det ett viktigt arbete i varje relation att skriva sina egna regler och uttrycka sina förhållningssätt. Att prata om vad relationen är, och vad man hoppas kan ju vara blottande – men mycket av den smärta som kommer fram i boken i olika förhållanden bygger snarare på att man inte pratar. Lydia är också lite inklämd mellan ett traditionellt 50-talsäktenskap och en oengagerad, innehållslös schablonbild av 70-talets ”fria kärlek”. Hon vill ha engagemang och djup, men är rädd att hamna i en fälla. Hennes strävan efter en bra balans mellan frihet och trygghet är ju något människor kämpar med idag också.
8. Lydia och Ester konstaterar att berättelsen om en kvinnas liv ofta är ”berättelsen om männen i hennes liv”. Hur kommer feministiska idéer till uttryck i För Lydia?
Den rör sig rätt mycket kring emotionellt arbete tänker jag, hur längtan och åtrå bygger upp ett förhållande. Saker som villkor på arbetsplatsen kommer inte med så mycket, men det är ju också en tydlig observation att männen lägger mycket fokus på sitt och överlåter till Lydia att ta hand om förhållandet. Även Kaj, som är hopplöst förälskad, lyckas ju inte göra något bra för relationen med den energin utan avslutar sina dagar efter att kärleken inte besvarats.
9. Lydia skiljer sig och upplever frihet, men också längtan efter närhet och en stabil relation med Arvid. Hon vill inte gifta sig med honom, men önskar ändå att också han var fri. Hur ser Lydias respektive Arvids tankar kring skilsmässa ut?
Arvid är mer bekväm med att vara otrogen, och känner sig ändå rätt tillfreds med tillvaron med Dagmar. För honom kastar man sig in i yrkeslivet, men inte i kärleken. För Lydia är det tvärtom – det vore att göra våld på sig själv att stanna kvar i det alltmer kärlekslösa äktenskapet, även om separationen med dottern känns smärtsam. Det är först när Arvids äktenskap kraschar som Arvid blir intresserad av att lägga mer fokus på Lydia – men då förväntar han sig uppenbarligen att hon borde ha varit en trogen hustru till honom under all den tid han velat och varit otydlig mot henne.
10. Efter ett stormigt händelseförlopp reser Arvid utomlands. Har han tagit avsked för alltid eller har romanen ett öppet slut?
Jag hoppas nog att det är över, att det går för Lydia att släppa detta och ge sig in i något annat förhållande helhjärtat – inte i väntan på Arvid. Vi är inga unika snöflingor, utan det kan finnas många människor att smälta samman med – för Lydia så finns det säkert många som mer förstår hennes personlighet och är genuint intresserade av henne.
submitted by demagoogle to stockholm [link] [comments]


2016.10.15 02:19 only_glutathione Mina åsikter från vad jag har läst, sett och lyssnat på den senaste tiden.

De två senaste åren har jag precis som så många andra på internet läst och lyssnat mycket på saker som händer i Sverige, som inte pratas om förrän det inte längre går att undvika. Men också diverse saker som har varit helt tyst om under hela min uppväxt. De föll nästan som dominobrickor, det ena ämnet ledde till det andra och förstärkte min övertygelse i de föregående.
Börja med dagens och senare års samhälliga och politiska situation. Migrationskrisen, eller flyktingkrisen som det kallas i nyspråk.
I början pratades det om att vi behövde invandring för att klara av att betala pensioner o.s.v. Vi var nära en exakt ersättning, med reproduktionsnivå på ett barn per person, vilket vi fortfarande är. Mer om reproduktionsnivå senare.
Det skulle vara en vinst för Sverige, det var ett kompetensregn och om man var emot invandring fanns det bara en anledning kvar, för allt annat var positivt! Man var rasist, nazist eller främlingsfientlig.
Men sedan lade man märke till SD och undrade vad de tyckte. Deras argument var inte uppenbart rasistiska i min mening, så trotsig som jag är ville jag argumentera deras ståndpunkt i min vardag tills jag får en annan uppfattning. Tino hade de bästa argumenten emot invandring enligt mig.
På den tiden hade epitet som nazist och rasist fortfarande vikt, så jag undersökte vad det innebar. Skolan hade som vanligt gjort ett dåligt jobb på att framföra en balanserad bild. Vart ordet kom ifrån, nationalsocialism hade inte pratats om. Inte heller mycket om situationen i Tyskland innan arbetarpartiet demokratiskt fick makten. Ett fullständigt enormt fokus hade såklart lagts på förintelselägren och antisemitismen. Det är helt enkelt inte intressant. Där finns ingen konflikt. Det är självklart att man fördömer det om man inte är en genuin antisemit, vilket inte många från västvärlden är.
Det intressanta är hur det var ett världskrig, ett ideologiskt krig, ett fruktansvärt krig med flera krigsbrott. Det byggde dessutom på spänningar från ett tidigare världskrig. Det var ett ENORMT komplext krig på grund av hur många länder som var med och alla olika motiv.
Diskussionen runt allt annat än antisemitismen har liksom tystats ner. Om man inte tycker att de allierade gjorde allt rätt och var perfekta hjältar och stoiska beskyddare av rättvisa, så har man fel och är en apologist, en nazist och därför en antisemit som vill massmörda judar.
Man bortser helt från att Tyskland gick från en legendarisk lågkonjunktur till att bli en stormakt på ett par decennier, med flera infrastrukturer som står kvar idag, t.ex. autobahn. Att ryssland svälte sitt folk till den grad att kannibalism blev vanligt, för att producera en armada av pansarvagnar. Att dödssiffran i koncentrationslägren har skrivits ner flera gånger.
Ingen faktisk kritik förs emot nationalsocialism, utan det beblandas med den version av etnontaionalism som Hitler förespråkade. Där etnonationen var en förlängning av evolutionen och de som erövrade världen var den överlägsna människan. Det är åtminstone min tolkning runt deras starka krigiska och expansiva tendenser. Om man bestämt vill beblanda nazism med antisemitism, får man banne mig lämna ordet nationalsocialism ifred, för det är vad Sverige blir om vi går ur EU och stänger gränsen. Vi blir nationalistiska och vi är redan socialistiska sett till världsstandarden.
Det är någonstans här jag börjar undersöka IQ. Läste om det på mensa.se, kollade på intervjuer och presentationer av James Flynn, Charles A. Murray, Richard Lynn och Linda Gottfredson. Kom fram till den radikala slutsatsen att medvetande, och därmed intelligens, är resultatet av gener som interagerar med sin omgivning. Omgivningen kan givetvis vara olika näringsrik o.s.v. - men alla saker lika kommer gener bland annat göra att:
  • Fight-or-flight responsen kommer, och går, olika lätt. MOA-A påverkar detta där mindre effektiva versioner av generna innebär att neurotransmittörerna bryts ner långsammare. En av de dåliga versionerna av MOA-A kallas "krigargenen" och är kraftigt överrepresenterad bland gärningsmän av våldsbrott. Någon som försökt tänka logiskt när ni är arga?
  • Koncentrationer av neurotransmittörer blir olika, balansen därimellan likaså. Detta påverkas av ovan nämnda enzym och dess gen, men även av transporten av aminosyrorna fenylalanin och tryptofan till hjärncellerna, där de är materialet för dopamin och serotonin och dess vidare produkter.
  • Volymen av hjärnan blir olika.
In a large meta-analysis consisting of 88 studies Pietschnig et al. (2015) estimated the correlation between brain volume and intelligence to be about correlation coefficient of 0.24 which equates to 6% variance. Researcher Jakob Pietschnig showed that this strength of the positive association of brain volume and IQ has been overestimated in the literature, but still remains robust. He has stated that "It is tempting to interpret this association in the context of human cognitive evolution and species differences in brain size and cognitive ability, we show that it is not warranted to interpret brain size as an isomorphic proxy of human intelligence differences". Another 2015 study by researcher Stuart J Ritchie found that brain size explained 12% of the variance in intelligence among individuals.
Alla av dessa är uppenbart länkade till IQ, även om de inte förklarar hela skillnaderna själva.
Jag tror de flesta vet att frekvensen av genvarianter är olika bland olika befolkningar. Vi vet redan sedan länge att afrikaner har lägre kranial volym. Det säger som sagt långt ifrån allt. Men sen har vi en högre frekvens av "krigargenen" med. Jag menar inte att peka ut afrikaner specifikt här utan att påpeka att skillnader mellan etniska grupper, raser, folk, vad ni än vill kalla det, finns och ju mer forskning vi gör desto fler skillader kommer hittas och de kommer framstå tydligare. Inte för att de syns bättre på individen, utan för att ingen längre nekar det som alla redan ser. Att olika kulturer (interpersonella relationer och lagar, inte mat, inte musik, inte mode) har vuxit fram på olika världsdelar. Att länder har olika IQ. Läkare är nog närmast denna insikt då de får lära sig att olika etniciteter har olika sjukdomsrisker.
Låt oss tackla ett par saker som sägs om IQ för att förminska dess resultat.
  • Normalt sett syftar IQ på generell intelligens, eller g-faktor.
It is a variable that summarizes positive correlations among different cognitive tasks, reflecting the fact that an individual's performance on one type of cognitive task tends to be comparable to that person's performance on other kinds of cognitive tasks.)
  • IQ är högst ärftligt, med ca 0.75 ärftlighet vid vuxen ålder. Det betyder att dina föräldrars IQ är en bättre indikator än din omgivning, givet att individen inte är undernärd. Bekräftat av tvillingstudier och allmäna adoptionsstudier.
  • IQ test är inte designade för något västerländska eller vita män är bättre på. Bokstäverna är irrelevanta för provet och endast grundläggande aritmatik helt utan siffror används. Det är istället samband av ökande/variabel svårighet man ska förstå. Om denna typ av samband på något vis är till orättvis fördel för västerlänningar får ni gärna förklara hur detta kommer sig, och varför östasiater är bättre än oss.
  • Generell intelligens är inte specifik intelligens, det säger sig självt. Det innebär att man kan vara utmärkt på mattematik och ändå få sämre resultat på IQ-test än någon som är dålig på mattematik. Men den individen som fick bättre resultat är troligtivs bättre på något annat, vare sig det är att skriva, spela spel e.t.c. . Så är det ett sant mått på intelligens? Det är så vitt jag vet inte en enighet på den frågan än. Men det är det bästa vi har, och det gör ett bra jobb på att förutsäga prestanda i arbetsliv och akademia.
Slutligen, om man inte är nöjd med forskningen bakom ras/etniska/folkliga skillnader, be om mer forskning. Forskningsresultaten som finns är minst lika konsekventa som dem inom t.ex. näringslära.
Tillbaka till migrationskrisen. Den svenska arbetsmarknaden kräver praktiskt taget en gymnasieutbildning, och om man vill tjäna mer än en dräglig lön behöver man högskole/universitetsutbildning. Om ursprungsländerna för migranterna är någon indikation på deras IQ landar de flesta på 80-90. Skola ändrar inte på det. Näring har inte förbättrats markant från deras hemländer. Deras hemländer befann sig inte i svält och har tillgång till samma mat som vi har. De kommer aldrig integreras till fullo i arbetsmarknaden, utan majoritieten kommer få lågbetalda jobb, och vara underrepresenterade i jobb som kräver mental ansträngning och teoretisk utbildning. Precis som i USA.
Deras kultur kommer inte att ändras. Deras kvinnosyn och religion kan säkerligen ändras, det tar nog bara en generation, men machokulturen kommer vara kvar. Tendensen till vrede och våld kommer vara kvar. Precis som i USA.
Hur lång tid kommer det ta för en så starkt religiös grupp med stark kulturell identitet att skapa en rörelse lik BLM? Där våld och förstörelse är acceptabelt och den vite mannen är den enda anledningen till att de inte är till fullo representerade på toppen av den sociala och ekonomiska hierarkin?
Faktum är att en majoritet av de som kom hit inte var flyktingar. De var ekonomiska migranter. Man frågas retoriskt "Vem skulle inte göra det?" och svaret är att de flesta skulle det. Heder försvinner snabbt när man ser att man kan få det bättre. Problemet med den typen av immigration är tvåfaldigt. Att det finns miljontals människor som skulle göra det, och att vi har en begränsad budget med vilken vi kan hjälpa ofantligt mycket fler på plats än vi kan integrera (som i regel aldrig kommer lyckas).
Med opportunity loss i tanken har vi skapat ondo i världen i form av svält och utebliven utbildning. För det är där skon klämmer mest hos min humanistiska sida. Att budgeten för bistånd har minskats för att ta hand om dessa människor som fått ge uttryck för sin girighet.
Om vi återgår till den påstådda orsaken till behovet av immigration, reproduktionsnivån, den s.k. demografiska vintern. Det är intressant att det som alla länder i, eller på väg mot demografisk vinter har gemensamt är välstånd. Jag tänker framförallt på Japan, Skandinavien, USA och Kanada. Sydosteuropa, Afrika och sydostasien har inga sådana problem. Andra skillnader är såklart kvinnliga rättigheter, välfärd och IQ. Som någon som funderat mycket på feminism, välfärd, den kvinnliga populationen och dess reproduktiva motivationer lutar jag mot att det är skillnaden.
Centralt för tankegången är att innan teknologin framkommit fanns det ingen garanti att mannen i ett förhållande var den biologiska fadern. Uppenbarligen var motsatsen sann för kvinnan. Det plus att kvinnan blev mer och mer handlingsförlamad ju längre gången hon var innebar att mannen var den som lämnade hemmet och arbetade. Detta var sant i jägar-samlar stadiet och framåt och har troligtvis format vår parbildning och psykologin som leder till den.
Kvinnor som vet att barnet är deras behövde inte lita på sin partners trogenhet utan endast att maten, vattnet och värmen fortsätta komma, samt skydd från externa hot. Bäst mat, vatten, värme och skydd gav bäst odds för kvinnans och barnens överlevnad. För att rikta och sporra mannens arbete sade kvinnan vad hon ville ha härnäst. Därav kom mannens tävlingsinriktan, och kvinnans gnäll.
Eftersom resurser krävs för att barnafödsel samt uppväxt ska lyckas är mannens roll högst nödvändig. Om en kvinna blir gravid med en man som inte förser henne med resurser krävs en annan man, annars riskerar hon sin hälsa samt förlorar ett års fertilitet och sitt rykte. Det betyder att hon behöver hitta en hanrej, och att hon behöver kunna manipulera honom/undanhålla sanningen/ljuga bra nog att han tror att det är hans barn.
Att som man vara kontrollerande eller känna sig hotad av sin partners manliga umgänge när man själv inte är närvarande är förståeligt. De som inte var oroliga har inte längre avkomma i världen.
In more recent history, as a global average, about four or five women reproduced for every one man.
Detta innebär såklart inte att 75-80% av kvinnor hanrejade deras män, eftersom det kan ha varit polygamiska förhållanden, eller ännu mer troligt, seriella reproduktiva förhållanden, där mannen tog en fru eller två efter hans dåvarande fru inte kunde få barn. Abraham i bibeln är nog ett välkänt historiskt exempel.
Men man ska inte glömma att, akten att hanreja sin man är en legitim reproduktionsstrategi, eftersom man får både bättre gener för sin avkomma, och resurserna från en hängiven man, om man lyckas.
Industriella revolutionen kommer. Snart har kvinnan allt hon någonsin kunnat önska sig och mer. Gnället riktas till annat, får en annan form i offentliga forum. Feminism skapas.
Jämnställdhet framkommer. Män har helt plötsligt inte några resurser kvinnan inte redan har eller kan få av staten.
Det är här vikten av att feminism är en förlängning av kvinnlig natur kommer in. Vi har likhet inför lagen. Kvinnor håller alla kort reproduktivt eftersom det finns spermabanker och det är lätt att bara sluta ta p-piller i förhållanden. Flickor får högre betyg än pojkar för samma resultat i skolan. Det finns ingen anledning för feminism längre.
Fast då kollar de på "resultaten" på arbetsmarknaden. Där är män dominanta i inkomst och ledarpositioner. Det förklaras lätt genom att normalfördelningen av män är bredare. Det är större varians. Det innebär att det finns fler av högt IQ och lågt IQ. Om välbetalda arbetsplatser kräver högt IQ och hög utbildning är det tillräcklig förklaring. Att det finns forskning som pekar på att män har upp till 5 IQ högre än kvinnor skulle bara vara bonus för att förklara den skillnaden.
Det är som om det vore i mäns natur att ge kvinnor vad de vill ha, precis som det är i kvinnors natur att gnälla. Vart kommer det sluta?
Men vad har detta med vår reproduktionsnivå att göra?
I ett land med sexuell liberalism, ingen stigma runt skiljsmässor, ingen ekonomisk risk vid byte av partner, där män inte har monopolet på resurser de under en evolutionärt signifikant tid fört till bordet, vad finns kvar för män? I stort blir vi alla hanrejar retroaktivt och får konstant tävla om vem som bär byxorna i hemmet. Det enda som skiljer behandlingen man får av kvinnor är hur man ser ut, och det spelar ingen roll hur dom själva ser ut. Alla tycks förvänta sig Orlando Bloom, Ryan Gosling, Channing Tatum eller George Clooney. Så fort man når någon sorts tröskel vänder det som ett jävla mynt, som för evigt förändrar hur man ser på kvinnor. Helt plötsligt är man inte jobbig längre och alla ler. (källa)
Män rivs ner konstant, blir tillsagda att vara mer feminina i form av känslighet, följa sina drömmar o.s.v. Samtidigt är det bara maskulinitet och resurser som respekteras. Vi skäms ut om vi inte är sexuellt aktiva, vi fördöms offentligt om vi är sexuellt aktiva utanför relationer, vi fördöms av alla om vi är i relationer där vi inte respekteras. Det finns inget "safe space" för män som inte är bland den maskulina eliten när det gäller kvinnor.
Det offentliga forumet måste inse att vi är en sexuellt dimorfisk art. Män och kvinnor har helt olika förutsättningar för att lyckas i skolan, på arbetsmarknaden och på köttmarknaden. Liberalism och jämnställdhet är inte alltid det bästa alternativet. Frihet innebär stratifiering. I vissa fall är det bäst och nödvändigt, som på arbetsmarknaden och troligtvis i skolan. I andra är det inte det, som i könsfrågor.
Jag, precis som en till synes växande grupp andra, lutar åt att inte beblanda mig med kvinnor mer än nödvändigt. MGTOW kallas det. Men Go Their Own Way. Det är ingen kult, rörelse eller grupp. Det är en filosofi om något. TFM gjorde nyss en video som ganska väl beskriver MGTOW och svar på den vanliga kritiken. Vissa saker handlar om en ekonomisk riskbedömning som inte är lika relevant i Sverige. Här handlar det till hundra procent om uttrycket kvinnans natur tar i vårat samhälle.

Kom ihåg: undantag varken bekräftar eller motbevisar regeln. Jag generaliserar mycket men fokusera på om generaliseringen är rimlig, inte på om det finns undantag.

Så vad tycker ni? Vad är anledningen till vår demografiska vinter? Vad är fel på socialnationalism? Borde vi fortfarande vara ute efter jämnställdhet mellan könen och etniciteter? Jag menar detta borde vara diskussionsunderlag för ett par dagar!
submitted by only_glutathione to svenskpolitik [link] [comments]


2016.05.15 00:28 officialJeepen Feministers propaganda ang köns lönediskriminering

Sprider feminister propaganda? Ljuger regeringen kring lönediskrimineringen? Är svenska folket outbildade? Många frågor uppstår kring denna debatt angående köns diskriminering kring löneskillnaderna. Finns det ens något sådant är min fråga? Vad tycker ni själva?
Erik Ullenhag sa i början av 2011: ”Det är uppenbart att det förekommer diskriminering ute i samhället. Kvinnor tjänar mindre än män och har fortfarande svårare att nå toppositioner.” Men gör det verkligen det, jag postar detta för att se vad ni själva bildar er för uppfattning kring denna fråga som är en stor politiskt fråga och verkligen en samhällsfråga, där man kan fråga sig om inte den svenska befolkningen lever i en lögn.
Ofta hörs det i debatter fritt att kvinnor tjänar mindre än män för samma jobb eller att de tjänar 80% mindre men detta är falskt och en vriden sak, bara för det finns en skillnad mellan två kön innebär inte att det är diskriminerade. Medlingsinstitutet är myndigheten som ansvarar för lönestatistiken, under deras rapport 2010, september, tjänade kvinnor 14,8 procent mindre än männen, detta är det totala lönegapet (gäller hela arbetsmarknaden, privat och offentlig sektor, arbetare och tjänstemän) men att en skillnad finns i genomsnittslön betyder inte att kvinnor och män får olika betalt för samma jobb. Finns många olika faktorer som spelar in här - en av de viktigaste faktorerna är att det är mycket stora skillnader i yrkesvala, män väljer väldigt ofta yrken med högre löner. (fritt val alltså). här kommer fler faktorer -
-Nedlagd daglig arbetstid -antal år i yrket -arbetets innehåll -svårighetsgrad -chefskap eller inte -utbildning -Erfarenhet -grad av entusiasm, flexibilitet, uppoffringar osv.
Dock är dessa inte det enda som är faktorerna som förklarar lönegapet. då det är svårt att mäta allt, men tar man hänsyn till dessa skillnaderna så krymper lönegapet väldigt drastiskt. och kvar finns det så kallade oförklarliga löneskillnaden.
det skulle kunna bero på diskrimineringar men också andra faktorer som inte mäts i undersökningarna. det är omöjligt att skapa en undersökning som väger in alla faktorerna. Det finns ett antal rapporter och studier från experter och forskare som säger att det inte finns någon omotiverad löneskillnad alls mellan kvinnor och män, lönesättningen är jämställd.
Statsanställda: september 2009: oförklarliga löneskillnaden mellan kvinnor och män mättes till 1,3% arbetsgivarverkets rapport skrev i sin rapport följande: "Den statistiska analysen visar att genomsnittliga löneskillnaden nästan helt kan hänföras till mätbara faktorer. stora delar av löneskillnaden beror på att fler kvinnor än män arbetar deltid, arbetets svårighetsnivå och innehåll och på att fler män än kvinnor är chefer. vidare påverkar det att arbetsinnehåll och löner ser olika ut hos olika myndigheter. det finns också skillnader i utbildning, erfarenhet, ålder, anställningstid eller vilken region den anställde jobbar. den löneskillnad som slutligen blir kvar, den sk oförklarlige löneskillnaden, som inte kan förklaras av mätbar information som finns tillgänglig var 1,3%.
sedan vidare i uttalandet:
mot bakgrund av att denna analys gjorts med viss statistisk indelning där detaljkunskapen om respektive arbete inte är fullständig, så kan det konstateras att det med all säkerhet fortfarande finns kvar avgörande skillnader i faktiska arbetsuppgifter och ansvarsområden inom de grupper som jämförs. alltså kan den oförklarliga löneskillnaden i verklighet förklaras av att det finns kvar skillnader mellan arbeten som utgör sakliga skäl för löneskillnad.
Landstinget oförklarlig löneskillnad 1%: citat "om man redovisar lönerelationen för kvinnor och män, utan att ta hänsyn till vad de arbetar med, är kvinnornas medellön 71% av männens," vidare säger de "Den huvudsakliga förklaringen till den stora skillnaden i lönerelationen mellan kvinnor och män är att landstingssektorn är ett exempel på en sektor med många yrkesgrupper med olika krav på utbildning/kompetens där männen finns i yrken med högre utbildning som läkare, tandläkare och chefsjobb. tas hänsyn till olikheter i yrkesstruktur är kvinnornas medellön 99% av männens medellön" sedan förklaras den oförklarliga löneskillnaden: "ytterligare faktorer att analysera är t.ex åldersstruktur, tid i yrket och skillnader i arbetsuppgifter. svårighetsgrad, ansvarsnivå, befogenheter i det enskilda yrket samt arbetstagarens prestation är exempel på ytterligare faktorer som beaktas vid lönesättningen lokalt"
Kommuner 1% Sveriges kommuner och landsting säger "När hänsyn tagits till skillnader som beror på yrke, ålder och utbildning så är kvinnors lön i kommunerna 99 procent av männens lön" i detta fall så är den ganska ytlig och ofullständig och finns utrymme för flera faktorer som skulle ge en legitim förklaring till den sista procenten.
Privat näringsliv: Svenskt näringsliv skriver att den oförklarliga löneskillnaden för arbetare är 2,2 procent och tjänstemän 6,5 procent men skriver sedan i rapporten följande "I Svenskt näringslivs lönestatistik saknas några viktiga variabler som t.ex antal år i yrket, antal år i företaget, arbetets svårighetsgrad och komplexiteten i arbetsuppgifterna. från andra undersökningar vet vi att detta har stor betydelse för lönenivåerna. man kan därför sluta sig till att löneskillnaderna skulle ha blivit ännu mindre om materialet hade kunnat rensas för även dessa faktorerna."
Störst skillnad är det i privata näringslivets tjänstemän vilket är kategorin med de flesta typiska karriärsyren, även kategorin som är svårast att mäta, här spelar faktorer som engagemang, prestation, flexibilitet, vilja att arbeta övertid, vilja att flytta, och liknande spelar stor roll.
Svenskt Näringsliv skriver så här om den oförklarliga löneskillnaden för tjänstemän: Efter bearbetning återstår 6,5%, som har sin förklaring i bland annat arbetets svårighetsgrad, antalet jobbyten, budgetansvar, antal underställda, tidigare erfarenhet, den anställdes mångsidighet etc" En liknande formulering används för att förklara den oförklarade löneskillnaden i arbetare. Observera (som har sin förklaring i) tyder på att Svenskt Näringslivs avdelning för lönestatistik anser att det finns naturliga förklaringar till det oförklarliga löneskillnaderna.
En mycket grundlig forskningsinsats om löneskillnader mellan könen som pågick i en tidsperiod på 21 år av dr Eva M Meyerson och professor Trond Petersen. från 97 skriver "Vår studie, som sträcker sig sig över en tidsperiod på 21 år, visar att skillnaderna i lön mellan kvinnor och män på samma befattning och arbetsplats är mycket små, Våra forskningsresultat är helt i överensstämmelse med det många forskare redan anat: direkt lönediskriminering är inte längre ett problem"
Och för all del låt oss inte glömma den jättelika granskningen av löner som slutfördes 2008 av dåvarande myndigheten JämO (Jämställdighetsombudsmannen). Den är även känd som miljongranskningen. Löneläget analyserades för 1 miljon arbetstagare inom arbetsmarknadens alla sektorer på jakt efter könsbaserad lönediskriminering. JämO skriver i sin rapport att osakliga löneskillnader bara upptäcktes i 0,7 % av fallen. Men även här var det svårt att väga in alla olika faktorer som hade kunnat förklara de 0,7%. MEN bland de 0,7% fanns för övrigt en del män som ansågs ha för låg lön i förhållande till kvinnor.
Det finns mycket annat än just diskriminering som är orsaken till den oförklarliga löneskillnaderna.
Forskning utförd av Linda Babcock, doktor och professor i ekonomi vid Carnegie Mellon University i USA, och författaren och journalisten Sara Laschever visar att unga män rutinmässigt förhandlar om löneförhöjning medan kvinnor i samma ålder oftast inte gör det. Andra studier visar att män oftast förhandlar till sig om högre löner medan kvinnor väljer istället att förhandla till sig kortare arbetstid.
Att män ibland har lägre lön brukar komma bort i debatterna.. I kvinnodominerande yrken förekommer det att kvinnor tjänar mer än män. Exempelvis nämner Landstingsförbundet i sin tidigare nämnda rapport att kvinnliga sjukgymnaster tjänar 101% av vad manliga sjukgymnaster tjänar, samma siffror ser man för arbetsterapeuter (101%) tandhygienister (103%) läkarsekreterare (104%) städerskor (103%)
Det finns många indikationer att kvinnors lön i procent till männens är påväg att öka. Medlingsinstitutet skrev i sin rapport från 2010 "Rapporten visar att löneskillnaden mellan kvinnor och män har minskat i alla sektorer mellan 2005 och 2009"
Denna trend förväntas fortsätta, bland annat ser man att kvinnor är kraftigt överrepresenterade på universitet och högskolor, vilket kommer vara en betydande faktor när det kommer till yrke och lön.
andelen kvinnor som är chefer ökar, i en rapport från arbetsgivarverket 2010 "i den population som studeras här år 2009 var 41% av cheferna kvinnor, en kraftig ökning jämfört med år 2000, då bara 22 procent av cheferna var kvinnor" Svenskt näringsliv "Då fler kvinnor utbildar sig längre och besitter i allt högre utsträckning chefspositioner. De kommer i allt högre utsträckning att röra sig mot de högsta lönelägena.
Kvinnor går om män i lön alltså det hela blir inverterat. färsk statistik från Storbritannien, USA och Norge visar att kvinnor i vissa segment inte bara har gått ikapp männen lönemässigt, utan gått om dem. I Storbritannien är det statistik från Office for National Statistics, från 2010 som visar att kvinnor i åldrarna 20-30år som arbetar heltid i genomsnitt tjänar 2,1% mer än män i samma åldersgrupp.i åldersgruppen 30-40år tjänar männen mer, men lönegapet har på 10 år minskat från 10 % till 2,9%. för hela ålderspannet rör det sig alltså om en kraftig omsvängning.
Ruth Lea som är ekonom vid Arbuthnot Banking Group säger "Det finns inget lönegap alls för kvinnor utan barn, och för kvinnor under 40 år är nu lönegapet obetydligt. Vi har alltid vetat att ensamstående kvinnor har fått lika hög lön som män. iden om kvinnodiskriminering har hela tiden varit fantasier. Jag tror att jämställdighetslobbyn kommer att få slut på saker att säga."
Ogifta kvinnor utan barn har gått om män i lön som har samma ålder. Time skriver i slutet av 2010 "Enligt en ny studie av 2000 samhällen som gjorts av ett marknadsundersökningföretag är medianlönen för heltidsarbetande unga kvinnor 8% högre än för män i 147 av USAs 150 största städer. I två städer Atlanta och Memphis Tjänade kvinnor ungefär 20 % mer, i New York tjänade unga kvinnor 17 % mer än män, i Los Angeles 15 procent mer. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning från Queens College, New York, som indikerat att det här höll på att hända i stora städer. Men nya studien visar att det är större skillnader än vad man tidigare trott. Det stämmer också för relativt små områden som Raleigh-Durham- regionen och charlotte i North Carolina 14% mer än män och jacksonville, florida 6% mer än män.
Att kvinnor tjänar mer har en enkel förklaring
Professor Andrew A Beveridge som forskar i demografi vid Queens College New York. " Den enkla anledningen är att kvinnor är mycket mer välutbildade än män nu. Skillnaderna är enorma, det gör också att kvinnorna har bättre jobb."
Grannlandet Norge rappoterar om inverterat lönegap. I en undersökning som offentliggjordes mars 2011, har man studerat löneläget hos kvinnor samt män ett år efter att de tagit examen från utbildningslinjen för industriell ekonomi vid Norges Teknisk-naturvetenskaplige universitet (NTNU) Kvinnors genomsnittliga grundlön var 437.000 Nok medans mäns var 430.000 Nok. vilket är 7000Nok mindre. En kvinna som intervjuas om saken säger "Många företag har en medveten strategi att rekrytera fler kvinnor" PÅ NTNU tjänar kvinnor mer än männen på 7 av de 17 största tjänstekategorierna.
Det är bara en tidsfråga innan det visar sig här i Sverige också om det inte gör det redan, då även vi går mot en situation där den kvinnliga halvan av befolkningen är betydligt mer välutbildade än den manliga halvan. Statistik från statistiska centralbyrån visar att det utexamineras nästan dubbelt så många kvinnor som män från högskolan. den siffran har varit i stort sett konstant sedan 2005.
Några av källorna:
Ni får skicka pm ifall ni vill ha fler! :)
https://www.arbetsgivarverket.se/globalassets/avtal-skrifterapporterapport-loneskillnader-2000-2014.pdf
http://www.svensktnaringsliv.se/migration_catalog/lika-eller-inte-om-man-och-kvinnor-i-lonestatistiken_525961.html/BINARY/Lika%20eller%20inte%20-%20om%20män%20och%20kvinnor%20i%20lönestatistiken
submitted by officialJeepen to svenskpolitik [link] [comments]


Skillnaden mellan kvinnor och män Gudstjänst: Niklas Piensoho - Är män från Mars och kvinnor från Venus? Relationen mellan man och kvinna - Del 2 Skillnad mellan män och kvinnor (Difference between men and women) Alla Älskar Alice 2002 Del 5 av 12 Att fastna vid en person eller relation och ha svårt att gå vidare

Intelligensskillnader mellan män och kvinnor - yes ...

  1. Skillnaden mellan kvinnor och män
  2. Gudstjänst: Niklas Piensoho - Är män från Mars och kvinnor från Venus?
  3. Relationen mellan man och kvinna - Del 2
  4. Skillnad mellan män och kvinnor (Difference between men and women)
  5. Alla Älskar Alice 2002 Del 5 av 12
  6. Att fastna vid en person eller relation och ha svårt att gå vidare

Del 5 av 12 Alla älskar Alice är ett kärleksdrama mellan en man, två kvinnor och tre barn. När kärleken plötsligt exploderar i dessa människors vardag uppstå... Som upptar all vaken tid och som får oss att till slut ha svårt att fokusera på vårt eget liv och där vi till sist riskerar att bränna ut oss för att vi helt tappar fokuset på oss själva ... Du känner säkert igen rubriken men stämmer den? Vad säger bibeln om samspelet mellan man och kvinna? Finns det en ”ordning” för samspelet? Hur ser en hälsosam mansroll respektive en ... Lill-gammal kille räddar sin kompis och svarar på vad skillnaden mellan kvinnor och män är. Klok kille! Ur svt's serie Året var 1967. Samtalsprogram med Gunnar Bergling där han talar om Relationen mellan man och kvinna Del 2. Skillnad mellan män och kvinnor (Difference between men and women) ... Vi måste förstå att det finns skillnader mellan män och kvinnor - Duration: ... OLD MAN TELLS FUNNIEST JOKE EVER ...